måndag 6 maj 2013

VECKOREFLEKTION V. 18


EXIT

I slutet på denna veckan var det redovisning för våra (L6BD10) projekt. Så början av veckan har handlat om att sammanställa. Sammanställa, men även att pausa och få distans till allt jag gjort under veckorna. Genom att pausa projektet lades vissa bitar på plats. De bitar som jag frånsett genom att gömma mig i måleriet och lämna den historia som jag ville berätta. Jag hade med mig en referens från ett fotoarbete som jag sett i tidsskriften Glänta som heter "Kvibergs fotostudio" av Ioana Cojocariu. Det var porträtt av besökare på Kvibergs marknad med text till. Jag tyckte om hur hon (enligt mig) använde sig av den "osynliga" humorn som människan har. Nedan är tyvärr den enda bild jag fann på nätet.
 

"Kvibergs fotostudio" av Ioana Cojocariu



Bild tagen ifrån: (se referenslista)
 
 
Anna Carlson gav mig under handledning en till referens: Sophie Calle, som blev ett precis så vill jag göra. Att dokumentera genom fotografiet och berätta med text. Även att föra ner ord på bild genom fotografiet.
 
 

"The bathrobe", Sophie Calle

 
Bild tagen ifrån: (se i referenslisten nedan)

 Jag målade i över två veckor. Inte övertygad om att det var det jag ville göra men jag forsatte ändå. Några ord på vägen var Anna Carlsons ord, under handledning, när hon sa:

- Ja, du går tillbaka till tryggheten och målar!

Jag tänkte och sa nog, inte alls. Men så var det, för jag ville ju inte måla. Jag ville dokumentera något. Jag lyssnar jämt och ständigt dokumentärer. Jag älskar dem och ville pröva att göra en egen.
Grannens ljud, bakom väggen påminde mig om huset. Så under måleriet låg historian och grodde. Jag hade sett hissknappen. Jag oroade mig över mangeln. Jag fick lappar och jag skrev. Det blev som om processen blev resultatet. Det jag tänkte på (processen) under måleriet blev det slutgiltiga. Min kartläggning kom att handla om de känslor som tog över en ny plats eller ett nytt hem.
Vad som kan verka skrämmande som ny granne. EXIT handlar i mitt projekt om att lämna något kan kännas som något slutgiltigt. Men som nyinflyttad tvingas in i gemenskapen och hur det kan gå till. Grannskapet i det nya är det som följer efter EXIT.
 

Fotograferande och dokumentation

Dokumentation stör mig. Jag är inte övertygad om dokumentationens briljans och mitt i mitt tvivel lyssnar jag på radio. Sveriges radio (Kossornas planet) sänder "Twitterhjärnor och facebookbeteende" som tar upp det som går förlorat medans vi dokumenterar. De hade en teori om "fallet" med Iggy Pop som alltid kastat sig ut i publikhavet, men sist tog ingen emot honom. Deras teori var att alla var så upptagna med att filma, så de missade fallet. Iggy Pop har slutat med stage dives. I mitt fall handlar det om att inte låta historian gå förlorad. Som ovan dokumenterare tar jag några steg i taget. Jag lever mitt i och dokumenterar i efterhand. Själva fotograferandet startade med min Iphone. Men eftersom jag ville ha utskrifter i olika format lånade jag en "riktig" kamera och A3 möjliggjordes.
Jag valde att använda mig av de ytor som min nya lägenhet har. Nedan är utkast från mitt fotoprojekt.
 
 
 

"Jag har flyttat"

 
 
Att använda listen
 
Det ekar i trapphuset varje gång någon stänger en dörr. Jag hör ekot från dörrslammer ungefär trettio gånger per dag. Om jag lyssnar tillräckligt noga kanske jag kan ursklija vems slammer
som tillhör vem.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Vi vattnar bara kvällstid
 
Just nu har jag inte så mycket att vattna. Bara en liten uttorkad timjan. Jag har inte vant mig vid höjden och den håda asfalten under. Min grannes pojkvän går dubbelvikt ut på balkongen. 



Att redovisa

Jag är nöjd med vad jag valt att plocka fram från min process och hur jag valt att göra det. Men innan redovisningsdag ville inte tekniken samspela med mig. Vi, jag och tekniken är inte alltid överens och tidspressen gjorde mig stressad på redovisningsdagen och jag fick tänka om igen. Min oförberedelse gnager något.

Vad har jag lärt mig

Jag har främst fått syn på min process, så här är en förenklad version av projektets verklighet:

ENTUSIASM
lite RÄDSLA
LYCKORUS
ALLT känns OKEJ
MISSLYCKANDE
RÄDSLA
RÄDSLAN VÄXER
NYTÄNDNING
FLOW
 

Väldigt förenklad beskrivning, men vikten av stadierna är desto större. I den här kursen, i den här utbildningen, ger processen mig förståelse för hur den kan gå till. Visserligen var detta min egen process men efter redovisningarna inser jag att vi var många som delade liknande erfarenheter.
Jag är glad att jag var med på handledningstillfällena, då handledare och kurskamrater var mina byggnadsställningar (Vygotsky), de gav mig referenser och pushade mig till att göra mer. Annars hade jag nog fortsatt i måleriet och låtit rädslan att "inte kunna" ta över. Jag lämnade fotografiet tidigt i processen, för att jag kände att tiden var för knapp för att lära mig något. Men kom på att det enda sättet att lära sig något är att starta någonstans. Jag har startat här, i detta projekt och kanske har jag lärt mig minimalt om fotografiet. Men jag startade.
Rent bildmässigt har jag lärt mig lite om komposition och att små små detaljer kan störa en bild. Vilket jag kommer att jobba vidare med, för att upptäcka mer i en bild.
Jag hoppas på att arbeta med denna formen i klassrummet. För jag tycker att det är ett roligt sett att arbeta med samspelet mellan text och bild. Med mig har jag också min ambivalenta inställning till dokumentationen och tänker att det säkert finns elever som jag. Sammanfattningsvis kan man säga att jag kommit till insikt med och har erfarit att det gäller att hitta sin form och arbeta utifrån de förutsättningarna utan att låta det begränsa arbetet.


 
Referenser:
 

 "Kvibergs fotostudio"

"The bathrobe"
kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)